UTMANINGEN- När vi återskapar Guds kultur i våra hem

Bokens Förord:Mitt i min läsning tycker jag mig höra Guds röst.

Den säger:

”Sluta läs den här boken, gå och bygg lego istället”.

Det är det bästa betyg Ron Luce kan få.

Vi har problem inom kristenheten idag, ganska utbredda sådana,

med att på goda sätt vägleda barn och ungdomar till en sund och stabil gudskontakt och ett avslappnat men hängivet kristet liv.

Så mycket annat vill ställa sig i vägen,

i form av andra värderingar som tränger sig på utifrån men kanske allra främst genom att såväl föräldrar som församlingar inte tycks orka lägga tid, kraft och pengar på att vara de förebilder som krävs.

Det är emot detta som Ron Luce tar strid.

Han skriver med frustration,

hans penna vill vara en väckarklocka.

Därför ställer han en del, exempelvis kring populärkulturen,

på sin spets.

Han kanske till och med går för långt i sin ibland svartvita och krassa analys här och där.

Men hellre det, tror jag, än att gå alldeles för kort.

Det är ett vanligare och mer utbrett bekymmer idag, helt klart.

Via Utmaningen får du, om du som jag är förälder,

anledning att fundera över vart din familjs gränser skall gå.

Hur mycket tid skall få spenderas framför tv:n,

vad skall tillåtas att se, vilka spel och böcker är okej?

Det handlar inte om att kväva och begränsa liv,

tvärtom, det är fråga om att ge största bästa möjlighet till en god uppväxt som ger god grund.

Allt må vara tillåtet men allt är inte nyttigt.

Goda gränser behöver alla, men det är inte säkert att de gränser som Ron Luce berättar om från sin familj är dina.

De är inte mina, inte i allt.

Vissa kulturella skillnader kan finnas, och dessutom är varje familjesituation unik.

Jag läser inte de goda råden som en instruktionsbok,

jag läser dem som en inspiration att fundera igenom vår egen situation.Och man skall inte missta sig och få för sig att Luce är en hjärtlös tråkmåns som inte unnar de sina något roligt.

Den som läser denna bok kommer att upptäcka att han snarare är en människa full av hjärta. Det är därifrån han skriver.

Först och främst utmanar han att inte ta enklaste och smidigaste vägen, den som går via att försöka köpa sig kärlek i form av tv-spel och andra presenter eller att använda dvd:n som för flitig barnvakt, utan att investera tid i de som anförtrotts just mig. Inget annat kan vara viktigare än det, var därför inte förvånad om du kommer att uppleva att Gud petar dig på axeln under din läsning och viskar att du bör bygga lego, bygga sandslott eller ta med något av barnen på en fotbollsmatch.

Lyd i så fall, Ron Luce kommer inte att bli irriterad,

jag lovar.

Här finns också en jätteutmaning som sträcker sig utanför familjekretsen, till alla som arbetar eller är med i en församling. Även dit in vill Luce röst nå och förmå oss att sätta de ungas behov i centrum.

Det är där de flesta tar avgörande beslut om att börja, eller avstå, en livsresa tillsammans med Jesus.

Och inte nog med att det är av allra största vikt för deras liv, det är också avgörande för de äldre. Att berövas de ungas närvaro, röst och engagemang är inte nyttigt,

de äldre behöver de unga lika mycket som tvärtom.

Vi hör ihop, över generationsgränser, och det är vi äldre som behöver ta de första stegen.

Om någon behöver ge upp sin favoritkultur i gudstjänstlivet så är det vi, den mognaden bör kunna krävas.

Det är viktigare att Jesustron går i arv in i nästa generation än att det är behagligt för mig.

Goda förebilder tar ett steg tillbaka kulturellt och två steg fram som närvarande förebilder som ger av sina liv och sin erfarenhet, som lyssnar och som talar, som prioriterar sin tid och sina pengar så att de blir till nytta för dem som växer upp och är i behov av resurser. Varje församling, såväl som varje individ, som tar det steget kommer att bli välsignad, var så säker.

”Utmaningen” handlar om att väcka våra hjärtan så att vi kan beröra barns och ungdomars hjärtan. Och den längtan kommer inte främst från Ron Luce, den bottnar djupast sett i Gud själv. Så där, det får bli mina sista ord inför din läsning. Nu får du ursäkta, jag skall spela Yatzy med mina barn och därefter ta en titt på söndagsskoleplaneringen för terminen som ligger framför.

Carl-Henric Jaktlundjournalist och författare
(Skrevs den 2011-01-31)